Nu heter jag inte Sennerteg längre utan Karlsson.
Klockan 11 i fredags gick jag och Dag till Kinna kommunhus. Många kanske tror att det är torrt, tråkigt och opersonligt.
Jag kan upplysa alla om att det är det INTE!
Vi hade bett att få Karin Jageby till vigselförättare och hon hade gjort allt hon kunde för att det skulle infinna sig rätt stämning! Rummet var till och med dekorerat i blått och vitt.
Hon började hela seremonin med "kärleken kommer, kärleken går" och nämnde även vilket fint minne namnet Karl Karlsson har hos henne. (med tanke på lilleman).
Efter att vi sagt ja avslutade hon allt med en annan dikt om kärlek.
Det var verkligen stort och högtidligt för mig.
Vi har dessutom själva ritat ringen.
Bröllopsfest blir det kanske inte men ett annat kalas fram i sommar kan hända att det blir.
Massa kramar från en mycket lycklig Lotta
