När jag första gången hörde talas om Annika Östberg var jag bara en ung ganska hetlevrad tonåring. Det som jag reagerade på då var att detta var ett bevis på orättvisa i världen. Det fanns en till i ett fängelse som också såg till att jag såg orättvisorna i världen; Nelson Mandela! Det kanske inte går att jämföra dessa två tycker ni? Nä kanske inte, men på nått vis väckte de mycket starka känslor hos mig, och det var det orättvisa och omänskliga jag reagerade på. Nu har Nelson Mandela varit fri i många år och det börjar äntligen närma sig för Annika!
När jag första gången hörde talas om Annika var jag naturligtvis inte så insatt i fallet, men jag kunde inte släppa hennes öde och varje gång det var på tapeten blev jag återigen påmind om det konstiga samhället som de har däröver. Det är väl som hon säger själv, att hon var inte guds bästa barn. MEN VAR STÅR STRAFFET I PROPOSITION TILL BROTTET?!
Det verkar som dom däröver måste ha en skyldig oavsett om det är rätt person eller inte.
Idag på morgonen klev hon på svensk mark igen och nu börjar nästa långa juridiska väg till friheten men jag tror att det mest är pappersarbete och att allt måste gå i rätt ordning, för det är vi i sverige noga med.
Men jag tror att det inte finns många svenskar som inte vill att hon ska få känna på friheten igen.
Lycka till i livet önskar en som inte gjort nåt praktiskt men tänkt mycket på dig Annika!
