När vårt liv kändes som mest rörigt, vi fick inte sålt huset.
Vällingebacka blev sålt till nån annan och det mesta var piss, bestämde jag mig för att göra ett grösaksland!
Jag skickade ut gubben att såga upp slipers och gräva ner i jorden samtidigt som jag åkte för att inhandla lite frön!
När jag kom hem höll han som bäst på att fylla på med finfin matjord och jag kunde så mina frön: två sorters ärtor, morötter, dill, persilja och sallad. Sen den dagen har mitt lilla grönsaksland blivit vårdat med en mycket varsam hand! Jag har rensat och vattnat och vattnat och rensat och mått så bra av det.
Dill har jag varit nere och hämtat till potatisgrytan i flera dagar nu, tänk så gott det luktar i handen när man är på väg till grytan!
Men idag mina vänner har jag smakat på den första (inte helt färdigväxta) ärtskidan! Ojojoj så gott. Dessutom var jag så fräck att jag gjorde det när jag var helt själv hemma. Fuskit va?
Nu har vi fått sålt huset och jag hoppas att jag hinner skörda innan vi flyttar, men en sak ska ni veta ett grönsaksland på nästa ställe SKA jag ha för bättre terapi finns nog inte. (ja,kanske vedhuggning isåfall.)
Kramar
4 kommentarer:
Odla är det bästa man kan göra, både när man mår bra och dåligt. Trädgård är en underbar terapi. Lycka till i nya boendet!
Sant sant. Ett litet tips bara: Ta lärdom av din mors misstag och gör inte för stort land från början. Det är otroligt så mycket ogräs det kan komma i för stora land. Då blir man lite trött på alltihop. Och det vore ju synd..
Förresten, du är duktig på att vända på besvärligheter och hitta positiva saker. Nu har du gjort det igen!För det är du värd all beundran. Många skulle nog behöva lära sig av dig.
Vendela: Visst är det så att trädgård är en underbar terapi, och tack för lyckönskningen.
Mamma: Jag tog ju lärdom med en gång och gjorde snarare lite för litet! Tack för de uppmuntrande orden men ta lärdom vet jag inte?.........
Skicka en kommentar