Josefin håller just nu på att konfirmations läsa. Det betyder att lilla jag fått mer andlig matning än jag fått i hela mitt vuxna liv. Det kanske inte skadar ioförsig, skämt och sido, det kan faktiskt vara riktigt skönt att åka med henne. Inte för att jag egentligen har så hemskt mycket utbyte av det de säger men där finns inga måsten mer än att jag måste sitta! Och det skadar inte att jag måste sätta mig och ta det lugnt ibland och har jag tur så är en ung kille med och spelar och sjunger. Han har en sån röst så man får gåshud! Idag sjöng han inte men han spelade. Nästa gång kanske.
En som provade sin stämma ordentligt var istället Kalle, han lärde sig ett nytt ljud igår. Skorrande rrrrrrrrrrrr som går upp i falsett. Jag kan upplysa diverse bloggläsare om att det ljudet ekar i en kyrka! Efter ett par gånger (då Jossan vänt sig om och tittat på oss) tryckte jag in nappen och han fick prova att stå och hoppa i bänken istället.
"Vilka pigga ögon" sa min gamla lärares fru.
" Det är Johnsonögon!" sa då Tore. (min lärare)
Ska jag ta det positivt eller???????
Jossan har på vägen i höst blivit lite troende tror jag, det är synd om hon tycker att hon måste skämmas för det. Jag sa till henne att hon får tycka och tro som HON vill bara jag får vara och tycka som jag vill.
Ja, nu är Jossan hos pappa, terroristen sover och jag ska nog dricka lite kaffe
Kramar
2 kommentarer:
Jag blir lite nyfiken med vad han menar med Johnsonögon. Ögonfärgen kan han ju iaf inte syfta på för vi har väl olika färg allihop...
Det är väl bara att ta med Kalle till kyrkan ofta. Måste ju vara underbart för hans självkänsla att höra sin egen röst så starkt.
Kram
/ Lina
Nä ögonfärgen medade han inte, jag tror nog det var det busiga, du vet: "Vad skulle jag kunna hitta på nu då?"
Sen det här med hans självkänsla så tror inte jag att den behöver komma att stärkas hur mycket som helst, med alla storasyskon.
Kram
Skicka en kommentar