torsdag 8 juli 2010

Familjetripp!






































Ja, efter en rätt intensiv morgon med att få alla ungdomar och lilleman klara( väckning av alla, frukost, hår skulle plattas, tröja bytas, bajsblöja bytas, hundarna kissas, bilen packas......) så kom vi iväg med bilen.
Destination: Visingsö!

Vi hämtade mormor och Nathalie i kinna och sedan for vi till borås för att hämta upp en baddräkt, om ifall att! Det var bara mormor som på slutet av dagen hade behov av ett sådant klädesplagg!
Mormor, Nathalie och Jossan hade åkt iförväg till Ulricehamns camping och dät sammanstrålade vi. Det går utmärkt att inhandla färdkost där!

När man åker på utflykt ska man alltid fika på vägen så efter Jönköping blev det dags så vi skulle hinna innan vi var framme. Vi fickade på en rastplats utefter Vättern och hade en strålande utsikt.

Vi kom efter lite stress med en tidigare färja än den mormor bokat.

Vilken underbar dag vi hade!

Vi gick runt på visingsborg, jag och Jossan tittade in på örtagården (inte att rekomendera, inte välskött alls), sen gick vi upp mot vrigslösa och mormor gick för att hämta bilen. När vi var nästan framme och vi började vänta på henne ringde hon, samtidigt kände jag bilnycklarna i fickan! Då var det tur att vi hade med oss två vältränade ungdomar!

Vi andra passade på att gå in på konsum och köpa dricka, kolla att Emilia inte var hemma och till och med se att det var lekvänligt singel på gången nu för tiden.

När mormor, ungdomar och bil kom lastade vi in oss och "fulkörde" till näs för att titta på ruinen där. Nu började klockar rinna iväg och det var dags för det som Jossan längtat efter hela tiden, rökt röding vid hamnen innan färjan for hemmåt.


Vi stannade till vid Fransons och köpte lite polkagrisar. vi han sedan åka ca fem minuter innan alla andra sov i bilen.


Bad fikan tog vi i Ulricehamn.


Tack mormor och alla mina barn för en fantastisk dag. Nästa år åker jag och mormor igen så får vi se vilka som följer med. Hoppas Jesper kan då!


Kramizzar

torsdag 10 juni 2010

Jaha!

Nu var det mycket länge sedan jag skrev, men jag är inte mammaledig längre (eller pensionär), men idag måste jag nog skriva lite.

Vi har ju flyttat- IGEN-. Men det ska ni veta, att här mår jag bra! Jag har en underbar trädgård som jag gör allt jag hinner för att sköta och ta hand om. Jag och Jossan brukar gå varje kväll och titta på allt som kommer och prata om vad vi ska göra.

Alex skadade ju armen på en liten sketen poängtävling på Ryavallen när han kastade spjut. Det var så illa ett tag att vi trodde att hela säsongen var förstörd, men det var den inte, så i helgen springer han 100m och 200m på Ymerspelen! (håll tummarna).

Men det som gör att jag MÅSTE skriva idag är nog faktiskt Min stora Josefins otroliga glädje över en moppe!

Alla barn blir ju glada när de får något de önskar men jag måste säga att mina älskade ungar är oerhört tacksamma att ge presenter till, (Glöm inte Alex "tack för de fina...............kalsongerna" en jul för länge sedan. så därför var det extra roligt att ge henne en RIKTIGT FIN MOPED!!!!!!!!!

Finfin, mitt älskade barn, på måndag åker vi och sedan fortsätter vi som vanligt! Du ska få se!!! Älskar dig, Din mamma

måndag 24 augusti 2009

Vårt nya hem!

Här kommer lite bilder på vår nya trädgård, som vi flyttar till om ca en månad. Det är fullt av frukträd och bärbuskar. Vi kommer också att ha både smultron och jordgubbar! Fint, eller hur?













söndag 12 juli 2009

Grönsaksterapi!




När vårt liv kändes som mest rörigt, vi fick inte sålt huset.
Vällingebacka blev sålt till nån annan och det mesta var piss, bestämde jag mig för att göra ett grösaksland!

Jag skickade ut gubben att såga upp slipers och gräva ner i jorden samtidigt som jag åkte för att inhandla lite frön!
När jag kom hem höll han som bäst på att fylla på med finfin matjord och jag kunde så mina frön: två sorters ärtor, morötter, dill, persilja och sallad. Sen den dagen har mitt lilla grönsaksland blivit vårdat med en mycket varsam hand! Jag har rensat och vattnat och vattnat och rensat och mått så bra av det.
Dill har jag varit nere och hämtat till potatisgrytan i flera dagar nu, tänk så gott det luktar i handen när man är på väg till grytan!

Men idag mina vänner har jag smakat på den första (inte helt färdigväxta) ärtskidan! Ojojoj så gott. Dessutom var jag så fräck att jag gjorde det när jag var helt själv hemma. Fuskit va?
Nu har vi fått sålt huset och jag hoppas att jag hinner skörda innan vi flyttar, men en sak ska ni veta ett grönsaksland på nästa ställe SKA jag ha för bättre terapi finns nog inte. (ja,kanske vedhuggning isåfall.)
Kramar

måndag 29 juni 2009

Kajsa!

Nu har jag inte sett Kajsa sen midsommar, och jag längtar!
Det känns som flera veckor. Men det är det ju inte. Det mest trista med min längtan är att Kallebus är sjuk IGEN så det dröjer ännu ett tag innan jag får träffa lillflisan. Men då ska jag mysa, gosa och skratta tillsammans med henne.

Puss och kram kajsaflisan

tisdag 19 maj 2009

Nathalie!



Heja på Nathalie!!!!!!!

Min Nattis har följt med mormor och gått med i viktväktarna, det kunde inte gå bättre! Inte nog med att hon går ner i vikt, det verkar som hon tycker poängräkning börjar bli kul! Jag hoppas verkligen att det fortsätter så.

Hon vet att jag tycker hon är vacker precis som hon är, men hon vet också att det är skadligt för hennes kropp och jag håller tummarna för henne varje dag. Nu har hon klarat första målet och får unna sig en belöning, hon tänker gå på bio. Helt rätt tycker jag, hon som älskar film!

Hon har liksom jag och Lina också köpt ett lejonkort, så djuren i parken kommer nog att se oss en hel del i sommar!



Lycka till min lilla tös. Älskar dig!!!!!!!

tisdag 7 april 2009

Äntligen Annika Östberg!

När jag första gången hörde talas om Annika Östberg var jag bara en ung ganska hetlevrad tonåring. Det som jag reagerade på då var att detta var ett bevis på orättvisa i världen. Det fanns en till i ett fängelse som också såg till att jag såg orättvisorna i världen; Nelson Mandela! Det kanske inte går att jämföra dessa två tycker ni? kanske inte, men på nått vis väckte de mycket starka känslor hos mig, och det var det orättvisa och omänskliga jag reagerade på. Nu har Nelson Mandela varit fri i många år och det börjar äntligen närma sig för Annika!

När jag första gången hörde talas om Annika var jag naturligtvis inte så insatt i fallet, men jag kunde inte släppa hennes öde och varje gång det var på tapeten blev jag återigen påmind om det konstiga samhället som de har däröver. Det är väl som hon säger själv, att hon var inte guds bästa barn. MEN VAR STÅR STRAFFET I PROPOSITION TILL BROTTET?!
Det verkar som dom däröver måste ha en skyldig oavsett om det är rätt person eller inte.

Idag på morgonen klev hon på svensk mark igen och nu börjar nästa långa juridiska väg till friheten men jag tror att det mest är pappersarbete och att allt måste gå i rätt ordning, för det är vi i sverige noga med.
Men jag tror att det inte finns många svenskar som inte vill att hon ska få känna på friheten igen.

Lycka till i livet önskar en som inte gjort nåt praktiskt men tänkt mycket på dig Annika!