Tiden står aldrig still, utan rusar på som den hade en raket i motorn.
Nathalie kom in på högskolan och flyttade då också hemifrån. Det är lite mer än en månad sedan. Men det känns som det var alldeles nyss som jag kom storgråtande ner till den andra urmodern och hade gjort ett positivt gravtest.
Alla som känner mig och Niclas vet att vi inte hade känt varandra mer än ettpar månader. Jag hade precis börjat på fritidsledarlinjen och det var verkligen inte tänkt att vi skulle bli föräldrar.
Trots det var det aldrig aktuellt med nåt annat än att få bebisen. Urmodern tröstade och sa många kloka ord samtidigt som hennes make fanns där tyst i bakgrunden och servade, (med te tror jag ).
Vi pratade med skolan och det bestämdes att bebisen skulle få följa med andra året eftersom födslen skulle äga rum på sommaren. Så blev det och Nattis första år växte hon upp med en hoper människor som höll på med henne. Vi gick på hennes första vandring när hon var 1 1/2 månad. Det finns massvis med roliga och mysiga berättelser om henne inte bara där utan genom hela livet. Hon ifrågasatte tidigt, när andra börjar skolan är allt den först fröken säger sanningen, inte för henne! - Bara för att hon är fröken betyder det inte att hon har rätt. Så sa min Nathalie.
Men nu har hon alltså flyttat! Det är tomt, men det är också en glädje i att jag och Niclas lyckades få det lilla knytet med uppnäsa att bli vuxen med en otrolig empati och livsglädje.
Lycka till Nathalie med ditt vuxenliv. Glöm aldrig att jag älskar dig väldigt väldigt mycket.
Mamma
11 kommentarer:
Kära multimamma.
När jag läser det är så är det svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag minns när jag var och hälsade på er i Vetlanda. Nathalie tjoade och hoppade i sin spjälsäng på morgonen och var på sitt allra bästa humör. Och du sa: Hon är det bästa som hänt mig.
Nu har du upplevt det bästa som hänt dig fyra gånger! Men Nattis var först. Och hon är älskad inte bara av sin mamma utan av oss alla.
Kram
Jag kommer ihåg den gången.
Glömmer det aldrig!
Ha ha ja tänk vad man hunnit med. Stackars lilla lärare som inte var vana vid att man ifrågasatte dem. Vi får dock inte glömma, Långa Skuggan, att den där spjälsängen fick jag dela med en katt som visste vad hon ville ha.
Trots att det måste ha varit svårt för dig i början när du fick veta om graviditeten och under den första tiden, och jag känner med dig det gör jag verkligen, så kunde jag inte låta bli att läsa det här.
Många kramar
Det svåra i början av graviditeten varade inte länge! Efter det var det aldrig besvärligt som du säger, det är faktiskt då jobbigare att inse att du flugit ut.
Massor med kramar från din mamma
Den andra urmodern minns allt mycket väl. Att maken servade med te är troligt eftersom du dök upp precis när vi skulle äta frukost. Jag har alltid sedan dess haft en särskilt varm känsla när jag tänker på den tiden och alla vedermödor som ni trots allt hade, men som du så riktigt påpekar att ni klarade det så bra! Minns också vilken lugnande inverkan maken hade på Nattis, hon somnade så fort han tog henne i famn!
/Moster V
Ja moster Vendela till Lasses stora förtret hade Inge en lugnande verkan på henne. (jag tänker på nyårsaftonen.)
Lotta
Ha ha flugit ut är väll en överdrift då jag i själva verket måte vara det barn som tagit längst tid på sig ha ha
Stackars Lasse, men vad ska man säga? Jag var ledsen och Inge kändes trygg antar jag ha ha
Kramar
den andra urmoderns dotter minns också det här som om det var igår. fram för allt minns jag att det var då vi lärde känna varandra på riktigt du och jag kära kusin. och herregud vad åren går.
kram
Visst är det konstigt att vi är precis samma som då. Eller hur var det nu?
Kram på dig själv
Dagar blir veckor, veckor blir år. Urmödrar kommer och urmödrar går.
Urverket visar att livet blott är en fläkt
Ur en urmoders urvärk springer vår släkt
Tack kusin för de poetiskt kloka ord!
Skicka en kommentar